jag kan börja med att berätta lite om mig själv.

33-årig kvinna boende i mellersta Sverige (diskuterbart var det är) som känner att hon behöver skriva av sig lite. Både om arbete och livet. Jag har en dotter och en sambo och vi bor i en villa med vår katt.

Jag har hunnit vara med om många upp och ner i livet, just nu känns det som om allt är neråt. men som allt annat så kommer det väl en backe som jag kan ta mig uppför snart.

Vänner är värda allt. Familjen är de bästa. Omgivningen är jobbig.

I sommar gick jag in i en vägg. Jag tror det var en stor tegelvägg. Ont gjorde det och det värker ännu fast det är bättre. Hjälpen kom i form av vita små piller. Jag kan för det mesta sova mig igenom nätterna och hjärtklappningarna har lugnat ner sig och sker inte så ofta längre. Trodde aldrig att jag skulle tycka att det var jobbigt att gå på affären och handla, men bara tanken på att stå i en långsam kö gör att jag blir kallsvettig och yr.

Vad är det som har gjort att jag har gått in i väggen då? Flera faktorer som slogs ihop till en stor tegelvägg som ställdes mitt framför näsan på mig. Det började förra hösten. Jag och min sambo hade länge försökt att bli gravida utan att lyckas. Kontaktade VC där de tog en massa prover på både mig och min sambo. Fick remiss till specialistläkare där vi fick gå igenom en massa fler prover. Allt var bra förutom en sak... min vikt! Japp, det är mitt fel att vi inte kan bli gravida, eller för att vi passar för bra ihop. Vi kommer iallafall att få genomgå konstbefruktning när jag har gått ner 22kg.

Sedan jag var 14år har jag kämpat med min vikt. Jag har testat piller, pulver, LCHF, GI, simning, promenader, olika träningsformer och dietist. INGET har hjälpt mig. Specialistläkaren rekommenderade gastric sleeve. Kontaktade VC för remiss och fick tillbaka ett nej från kirurgen med motiveringen att jag väger för lite.... så nej du väger för mycket för insemination och nej till operation för att jag väger för lite. Gissa min frustration?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De problem som uppdagades under ett år och som fortsätter att vara ställer till det i min vardag. När jag var som sämst och inte kunde sova, satt jag vaken på nätterna och chattade. Chattade om allt och inget.   Jag fick kontakt med en kille som ...